The Devil’s Advocate. 1997 USA 144 min. färg/35mm/2.35:1. R: Taylor Hackford. S: Keanu Reeves, Al Pacino, Charlize Theron, Jeffrey Jones, Judith Ivey, Connie Nielsen, Craig T. Nelson, Tamara Tunie, Debra Monk, Heather Matarazzo.
Reeves spelar toppadvokat från Florida som flyttar till New York för att jobba åt förmögna firmachefen Pacino, men snart börjar saker bli bokstavligt talat djävulska. Välgjord och till en början fängslande film som snart blir för märklig för att fullt uppskattas – den spelar på psykologisk Rosemary’s Baby-realism, samtidigt som den också befinner sig i ett absurdistiskt Twilight Zone-landskap; det blir omöjligt att ta intrigen på allvar, inte minst när den fuskar en del i trovärdigheten, och fastän mycket i filmen är medvetet överdrivet går den heller inte att se helt ironiskt. Samtidigt innehåller den så mycket begåvning att den är omöjlig att motstå, till och med när den går åtminstone tjugo minuter in i överlängd mot en final som är rent absurd. Reeves är perfekt använd i huvudrollen, och han är briljant parad mot Pacino som verkligen är i högform, och Theron stjäl på sätt och vis filmen då hon är intensivt bra som huvudpersonens plågade fru, den enda trovärdiga och bra karaktären i filmen. Dessutom är scenografin lika skicklig som den effektfulla klippningen är begåvad. Men filmen är helt klart rörig, och epilogen är irriterande usel. Kontentan blir en film som är väldigt lång och intensiv, men vad är egentligen poängen? 2/5 5/10. 1998, 2000, 2017.
<- Djävulen och jag.
-> Djävulens blodsband.
