Le Quai des brumes. 1938 FRANKRIKE 91 min. sv/35mm/1.33:1. R: Marcel Carné. S: Jean Gabin, Michel Simon, Michèle Morgan, Pierre Brasseur, Édouard Delmont, Raymond Aimos, Robert Le Vigan, René Génin, Marcel Pérès, Jenny Burnay, Roger Legris, Martial Rèbe.
Carnés något förbisedda klassiker, en vacker om än exceptionellt deprimerande novellistisk berättelse om en desertör (Gabin) som anländer till de dimmiga gatorna längs Le Havres kajplats; mot alla odds finner denne bittre vandrare kärleken i olyckliga Morgan, och ett tag verkar det som att deras lycka vänder. Denna fatalistiska historia tillåter dock inga lyckliga slut. Filmen ansågs faktiskt så upprörande deppig att den förbjöds när andra världskriget bröt ut. Det är lätt att förstå impulsen, då filmen är lika visuellt förförisk som den är övertygande misantropisk, inte minst tack vare en magisk ensemble som verkar sitta ihop med celluloiden. En höjdpunkt för den så kallade ”poetiska realismen”, även om den kanske är mer relevant som en föregångare till film noir-genren. Upptakten är så rå att man vill svepa något varmt omkring sig, och även om storyn inte är överdrivet oförutsägbar i sig så leker Carnés manus på ett finurligt sätt med intrigens beståndsdelar, vilket håller en gripen till den totalt överväldigande finalen. 4/5 8/10. 2019.
<- Dimman.
-> Din morsa också.
