Stagecoach. 1939 USA 96 min. sv/35mm/1.37:1. R: John Ford. S: Claire Trevor, John Wayne, Andy Devine, John Carradine, Thomas Mitchell, Louise Platt, George Bancroft, Donald Meek, Berton Churchill, Tim Holt, Tom Tyler.
En av de stora inflytelserika, genredefinierande amerikanska filmklassikerna; Fords återkomst till Western-genren, när alla sa åt honom att låta bli, ledde till en helrenovering och uppgradering av genren som dessutom introducerade världen för John Wayne med en legendarisk track-åkning. Han spelar förrymd fånge på jakt efter hämnd för sina föräldrars död, och han är en av sju människor som sitter inklämda i en diligens på väg mellan två städer genom Apache-territorium (och den hotfulla Geronimo!) och på vägens gång lär de känna varandra bättre medan en oundviklig final måste närma sig. Kanske den mest fundamentala Westernfilmen och innehåller inte så få pusselbitar till vår tids mer ambitiösa action- och äventyrsfilmer – detta var det första revolutionerande exemplet på hur en actionfilm kan ha intressanta karaktärer och “djup” (filmens främsta beundrare använder ordet generöst). Det är svårt att se filmen idag utan att se en uppradning klyschor – och glöm alla tankar på nyanserade syner på indianer – men man får se det som den första av sin art; desto viktigare är detta fortfarande en spännande och underhållande film, elegant sammansatt av Ford för att skapa enklast tänkbara flyt: Efter den klassiska, uttömmande finalen med sina obetalbara stunttrick, har vi ändå ork över för Ringo Kids sista uppgörelse. Wayne är magisk men alla skådespelare är fina och deras karaktärer är i synnerhet skickligt utkarvade och en viktig anledning till att filmen fungerar – Mitchells Oscarsbelönade fyllo-läkare och Carradines stoneface-gambler är de eventuellt mest minnesvärda. Inspelad av Ford som var en diktator ute i sitt Monument Valley, dit han återvände flera gånger (bland annat med Wayne). Förutom att influera hela sin genre blev denna även nyinspelad 1966 som Diligens till Cheyenne, vilket var namnet på originalberättelsen av Ernest Haycox som manuset baserades på. 4/5 8/10. 2014.
