1988 USA 131 min. färg/35mm/2.35:1 R: John McTiernan. S: Bruce Willis, Alan Rickman, Bonnie Bedelia, Alexander Godunov, Reginald VelJohnson, Paul Gleason, William Atherton, Hart Bochner, James Shigeta, Alexander Godunov, Bruno Doyon, De’voreaux White, Andreas Wisniewski, Clarence Gilyard Jr, Joey Piewa, Lorenzo Caccialanza.
För varje år som går börjar Willis’ explosiva genombrottsfilm mer och mer kännas som en legitim modern filmklassiker – punkten där den döda Westernfilmen på allvar blir pånyttfödd och moderniserad genom actiongenren. Storyn om strulige snuten John McClane (Willis), som blir fast i en skyskrapa när hänsynslösa terrorister tar över ex-frun Bedelias yuppiefest, formulerade det ständigt upprepade konceptet om instängda antihjältar i omöjliga underlägen. Det som gör originalet bäst är helt enkelt utförandet – McTiernan riggar filmen med minutiös detaljrikedom för att vara så konstant spännande som möjligt, samtidigt som han blandar varm sentimentalitet med snustorr cynism och kött och blod med perfekt kyld filmteknik – de karismatiska karaktärerna kommer direkt från Howard Hawks-skolan och introduceras i perfekt takt, medan Willis håller värmen i sin katt-och-råtta-lek med Rickman, som också slog igenom här som oförglömlig västtysk ”terrorist”. Det går att läsa filmen på många sätt, men naturligtvis fungerar den bäst bara som extremt välgjord filmunderhållning – ett sådant där sällsynt tillfälle då allt råkar ramla helt på sin rätta plats. Fyra uppföljare, den första Die Hard 2. Videosöndag-recension (mästerverk). 5/5 9/10. 1998, 1999, 2000, 2001, 2009, 2018.
<- Die Another Day.
-> Die Hard 2.
