Détective. 1985 FRANKRIKE/SCHWEIZ 95 min. färg/35mm/1.33:1. R: Jean-Luc Godard. S: Laurent Terzieff, Aurelle Doazan, Jean-Pierre Léaud, Nathalie Baye, Claude Brasseur, Johnny Hallyday, Alain Cuny, Xavier Saint-Macary, Pierre Bertin, Alexandra Garijo, Stéphane Ferrara, Emmanuelle Seigner, Eugène Berthier, Julie Delpy, Cyrille Dajinckourt.
Sporadisk, sentida Godard-film – en slags komedi, typ – där skämtet är att Godard var tvungen att göra en “kommersiellt gångbar” film för att få göra sin film om jungfru Maria (Je vous Salue, Marie). Resultatet är en film noir-pastisch som utspelar sig på ett hotell där två detektiver löser ett två år gammalt mord man aldrig får veta något om, en boxare tränar för en match man aldrig får se (hans motståndare är han själv), någon är skyldig maffian pengar som ingen egentligen bryr sig om, en flicka är kidnappad utan att det spelar någon roll och några andra ligger och läser Shakespeare för varandra utan anledning. Frågan är förstås vad poängen är – eller ”meningen” – och går det måhända att deducera? Trots att filmen är meningslös till sin natur (och helt klart för fånig i sina noir-pastisch-ambitioner) så får Godard här in en överlag klarsynt skärpa som gör att filmen påminner om hans 60-talsfilmer samtidigt som den också placerar sig i en (post)modern kontext, där mening och sanning inte längre går att uttyda i de myllrande signalernas spel. 4/5 7/10. 2011, 2017.
<- Det dödliga spelet.
-> Det femte elementet.
