The Bad Seed. 1956 USA 129 min. sv/35mm/1.85:1. R: Mervyn LeRoy. S: Nancy Kelly, Patty McCormack, Henry Jones, Eileen Heckart, Evelyn Varden, William Hopper, Paul Fix, Jesse White, Gage Clarke, Joan Croydon, Frank Cady.
Fängslande och fullständigt gastkramande thriller, helt före sin tid, där lyckliga och välbärgade hemmafrun Kelly börjar misstänka att hennes söta, åttaåriga dotter – förrädiskt iklädd fluffig klänning och långa blonda flätor – i själva verket är en iskall psykopat och att hon bär ansvar för diverse dödsfall som skett omkring henne. Blodisande kuslig och infernaliskt spännande. Byggd på en pjäs av Maxwell Anderson (som var byggd på en roman av William March) och filmen känns mycket teatral, men för ovanlighetens skull är det inte till filmens nackdel. Dels är filmen gjord med det i åtanke (filmens sista två minuter måste man se för att tro) och dels är det är en djärv och ovanlig film med väldigt många olika lager; den ställer intelligenta psykologiskt orienterade frågor, samtidigt som den ifrågasätter våra förutfattade idéer om “normalitet”. Inte minst blir filmen också oundvikligen någon slags protest mot 50-talets idylliska Doris Day-ideal. Den här filmen är helt klart läskigare än många moderna skräckfilmer; och för originalpubliken förutsåg man att den var så kontroversiell att filmen avslutas med uppmaningen att publiken inte går hem och ”vältrar sig” i filmens “ovanliga tema”. Nyinspelades som TV-film 1984 och ligger för den delen också som tydligt frö till filmer som Omen och De fördömdas by. Har visats i flera förkortade versioner, och även om den känns som någon akt utdragen bör man förstås se den i originalversion. Inget kan ändå förbereda en för det besynnerliga slutet. 4/5 8/10. 2011.
<- Det okända.
-> Det ondas blommor.
