Quintet. 1979 USA 118 min. färg/35mm/1.85:1. R: Robert Altman. S: Paul Newman, Vittorio Gassman, Fernando Rey, Bibi Andersson, Brigitte Fossey, Nina van Pallandt, David Langton, Thomas Hill, Monique Mercure, Craig Richard Nelson, Maruska Stankova, Anne Gerety, Michel Maillot.
Sannolikt en av de tråkigaste filmer som någonsin gjorts, och den typ av missriktade katastrofproduktion som man måste se för att förstå. En trögflytande,feltänkt, ömsom pretentiös och pinsam postapokalyptisk science fiction-film som får liknande tidstypiska filmer som Zardoz att framstå som geniala. Denna utspelar sig i en framtida istid, civilisationen är tillbaka till en slags stenålder och Newman är en av flera karaktärer som roar sig med att spela ett backgammon-liknande brädspel (högspänning…). Detta innebar inledningen på den allvarliga svackan i Altmans karriär – filmen är befriad från någon som helst spänning, intrigerna är helt ointressanta och skådespelarna tycks allesammans snegla åt kameran, osäkra på vad dom håller på med. Som kompensation finns existentiella floskler i dialogerna och en tilltänkt ödslig stämning som aldrig blir speciellt övertygande. Produktionsvärdet (kostym och scenografi är rätt bisarr) håller filmen borta från ännu lägre betyg, dock. 1/5 3/10. 2013.
<- Det började i Neapel.
-> Detektiv.
