Maciste all’inferno. 1925 ITALIEN 95 min. sv/35mm/1.33:1. Stumfilm. R: Guido Brignone. S: Bartolomeo Pagano, Umberto Guarracino, Mario Saio, Franz Sala, Elena Sangro, Lucia Zanussi, Polaire, Domenico Serra.
En av de sista filmerna med Pagano som Maciste, filmhistoriens förste actionhjälte, är en av de mest populära och erkända. Den luddiga storyn är en tvärkorsning mellan melodram och skräckbetonad fantasyaction när Maciste i ena stunden är moloken och svartsjuk på åtråvärda grannflickan Polaire bara för att hux flux luras ner till helvetet där underjordens kung Pluto (Guarracino) blivit besatt av att locka över honom till den mörka sidan. Demoner lurar i alla buskar, synd och skam går på torra land, scenografin är som Meliès med en låda dynamit och naturligtvis är det ingen bra idé att göra om Maciste till en demon eftersom han då kan erövra hela helvetet! Filmer från 1925 blir sällan mer skoj än såhär, även om storyn är ojämn och lite för lång. Lägger man in den politiska kontexten i filmen (serien började innan Mussolini men vid det här laget hade Italien blivit fascistiskt) blir den ännu mer fascinerande. 4/5 7/10. 2020.
<- Den onda dockan 3.
-> Den osynliga strålen.
