Der müde tod. 1921 TYSKLAND 105 min. Stumfilm. sv/35mm/1.33:1. R: Fritz Lang. S: Lil Dagover, Bernhard Goetzke, Walter Janssen, Hans Sternberg, Karl Rückert, Max Adalbert, Wilhelm Diegelmann, Erich Pabst, Karl Platen, Hermann Picha, Paul Rehkopf, Max Pfeiffer, Charles Puffy, Paul Biensfeldt, Georg John, Lydia Potechina, Grete Berger, Eduard von Winterstein, Erika Unruh, Rudolf Klein-Rogge, Lothar Müthel, Edgar Pauly, Lewis Brody, Paul Neumann.
Ungt nyförlovat par plockar upp en mystisk främling på vägen som visar sig vara Döden, en främling som redan gjort sig bekant med den närbelägna byn där han fått tillåtelse att bygga ett ”trädgård” intill en kyrkogård. Efter att den unge mannen dött ber kvinnan om att ge henne honom tillbaka och Döden ger henne den svåra prövningen att försöka rädda livet på ens en av honom dödsdömd människa i världen. Fritz Langs första kliv in i den tyska expressionismen och tydligt hans första riktigt ambitiösa och arketypiska film där han för första gången blandar dekadent ockultism och dödsallvarlig mytologi (bokstavligt talat!) med lika delar fartfylld äventyrsfilm och romantiskt fluff, allt gjort med en exceptionellt smakfull scenografi och flera minnesvärda effekter. Goetzke är för övrigt oförglömlig som den obesegrade huvudpersonen. Inte lika bra som Metropolis eller filmerna om Dr. Mabuse, men man märker att Lang är alldeles över tröskeln till de filmerna; detta också i sig en stark och gedigen film från den här eran, såväl fängslande som stundtals fjantig och även märkligt gripande, med en oerhörd atmosfär från början till slut. Manus av Lang och Thea von Harbou. 4/5 8/10. 2013.
