2008 SVERIGE/FRANKRIKE 98 min. färg/35mm/1.85:1. R: Ruben Östlund. S: Villmar Björkman, Linnea Cart-Lamy, Leif Edlund, Sara Eriksson, Lola Ewerlund, Olle Liljas, Maria Lundqvist, Cecilia Milocco, Simeon Nordius, Henrik Vikman, Vera Vitali.
Flera olika sociologiska historier berättade parallellt med varandra om svenskt socialt beteende och dess sämsta sidor; en busschaufför gör uppror mot sina passagerare, tonårstjejer blir fulla och råkar illa ut, en gubbe får en festraket i ögat men vägrar åka till sjukhuset, ett grabbgäng super och blir smygsexuella med varandra, etc. Välskrivet manus, förrädiskt enkelt filmat och autentiskt spelad bidrar till mycket realistiska sekvenser som ger uppslag för något skarpt och gripande – men Gitarrmongot-regissören Östlund tar inte berättelserna någonstans utan de blir mest självändamål vilket gör filmen pretentiös och rentav lite skrytsam. Att den dessutom sållar ut sin speltid över så många historier istället för att fokusera på en, två eller tre talar också för att filmen inte vågar ha en berättelse. Filmen är en halv bra film, men bristen på en utmanande vision gör att den inte blir en hel. Snarare påminner det om flera kortfilmer som pågår samtidigt, och detta är ingen ovanlighet bland 00-talets våg av unga och begåvade, men alltför försiktiga, svenska filmskapare. 3/5 6/10. 2008.
<- De objudna.
-> De oförsonliga.
