The Magnificent Ambersons. 1942 USA 88 min. sv/35mm/1.37:1. R: Orson Welles. S: Joseph Cotten, Dolores Costello, Anne Baxter, Tim Holt, Agnes Moorehead, Ray Collins, Erskine Sanford, Richard Bennett, Orson Welles (berättarröst).
Fascinerande filmatisering av Booth Tarkingtons megasåpa, om en berömd 1800-talsfamilj och deras förfall; en sargad kärlekshistoria mellan Cotten och Costello pågår fram och tillbaka genom åren och hindras av hennes bortskämde son (Holt) som i sin tur är olyckligt förälskad i Baxter, som aldrig erkänner att kärleken är besvarad; här gömmer sig en märgfull, psykodynamisk, enormt mångsidig, gripande och originellt gjord skapelse om tidens gång, nostalgi och amerikansk kultur, fåfänglighet, klass och den eviga olyckliga kärleken. Allt som allt ser det ut och känns som Welles svar på Borta med vinden. Men filmen, Welles andra film efter Citizen Kane, kom att bli mer känd för den invecklade konflikt Welles hade med filmbolaget RKO, som anordnade strategiska förhandsvisningar för att legitimera en skövling av filmen – de klippte bort nästan en hel timme, och lade till ett meningslöst slut. Resultatet är en en halv film, enskilda scener snarare än en intrigkropp, smärtsamt kort och bristfällig, hjärtskärande att se, men mellan raderna kan man se formen av ett mästerverk. Betyget ska betraktas som en hypotes, för det här är på många sätt en film som inte finns. 4/5 8/10. 2010, 2016.
<- De lyckliga åren.
-> Demain on déménage.
