Kárhozat. 1988 UNGERN 120 min. sv/35mm/1.33:1. R: Béla Tarr. S: Gábor Balogh, János Balogh, Péter Breznyik Berg, Imre Chmelik, György Cserhalmi, Zoltán Csorba, József Dénes, Zoltán Farkas, Gáspár Ferdinándy, Jenõ Gaál, János Gémes, Károly Hunyadi, Ágnes Kamondy, Sándor Kaszab, Vali Kerekes.
Helt unik och omedelbart oförglömlig film som utspelar sig i en liten byhåla intill en kolgruva – huvudpersonen är en deprimerad man som försöker vinna tillbaka sin gamla kärlek, som nu har en ny man. Handlingen är dock helt oväsentlig – det är den säregna filmaren Béla Tarrs visuella inramning som är filmens självändamål – tillsammans med outgrundligt vackert foto (trots att miljöerna är helt deprimerande) av Gábor Medvigy och dystopisk tematik om den civiliserade världens undergång (filmens enda uppsluppna plats är den skitiga, spartanska baren ”Titanic”) av Barr och medmanusförfattaren Láslò Krasznahorkai skapar han känslan av ett melankoliskt människotillstånd som blir mer intensivt ju mer insvept man blir i filmen. Gruvans metalliska rytm klingar medan karaktärerna rör sig genom geggig lervälling under fallande störtregn – Tarrs kamera följer dom i oavbrutna långa tagningar och ofta håller han kvar tagningarna så att de nästan blir stillbilder; allt som allt skapas en meditativ stämning som gör filmen krävande (den ses allra helst på bio) men ett mästerverk sedd på sina egna villkor. (Betyget är att betrakta som temporärt). 4/5 8/10. 2013.
<- Damien – Omen II.
-> Damsels in Distress.
