Diarios de motocicleta. 2004 ARGENTINA/ CHILE/ PERU/ BRASILIEN/ USA/ STORBRITANNIEN/ TYSKLAND/ FRANKRIKE 126 min. färg/35mm/1.85:1. R: Walter Salles. S: Gael García Bernal, Rodrigo De la Serna, Mercedes Morán, Jean Pierre Noher, Lucas Oro, Marina Glezer, Sofia Bertolotto, Franco Solazzi, Ricardo Díaz Mourelle, Sergio Boris, Daniel Cargieman, Diego Giorzi, Facundo Espinosa.
Ganska överreklamerad filmatisering av Ernesto “Che” Guevaras memoarer från tiden då han i sin ungdoms oskuld som tjugotreåring åkte genom hela Sydamerika med sin läkarstuderande vän Alberto Granado på en skranglig motorcykel, och blev varse de orättvisor i landet som föranledde hans roll som revolutionär frontfigur. Det hela blir en roadmovie enligt ganska välkänd ung-man-blir-vuxen-formalia, enda undantaget är att filmen (egentligen) handlar om Che Guevara. Det är dock inte någon särskilt djup studie, varken i hans karaktär eller i vänskapen mellan honom och Granada; de sentimentala inslagen är välkända, det natursköna fotot liknar mest vykortsvyer och den lovsång till Sydamerika som verkar synas då och då i den finstämda regin av Salles (som gjorde Central do Brasil) får inget utrymme i det lite knapphändiga manuset. Hantverket gör filmen omöjlig att underkänna, men det är svårt att förstå varför den blev så hyllad (annat än av opartiska kritiker som uppenbarligen hade svårt att svälja en film med Che Guevara som söt, tjugotreårig astmatiker). Den fick till och med en Oscar för bästa musik. 3/5 6/10. 2011.
<- Dagarnas skum.
-> Dagboken – Jag sökte dig och fann mitt hjärta.
