The Roaring Twenties. 1939 USA 106 min. sv/35mm/1.37:1. R: Raoul Walsh. S: James Cagney, Priscilla Lane, Humphrey Bogart, Gladys George, Jeffrey Lynn, Frank McHugh, Paul Kelly, Elisabeth Risdon, Edward Keane, Joe Sawyer, Joseph Crehan, George Meeker, John Hamilton, Robert Elliott, Eddy Chandler.
Efter att ha överlevt första världskriget försöker tre vänner överleva i New York under depressionen och alkoholförbudet; Lynn blir advokat, Cagney taxichaufför och Bogart langar alkohol illegalt – en av de tre kommer ställa till det för alla de andra och dra in Cagney på fel väg (gissa vem). En av erans mer humana gangsterfilmer, som på sin tid blev en stor succé och ledde till att 20-talet blev på modet över en natt. Filmen i sig är också underhållande och överdrivet pedagogisk – med en nyhetsparoll-aktig berättarröst som förklarar samhällsutvecklingen i takt med dramat fortsätter – och kanske allra främst är det två centrala genombrottsroller för Cagney (i en mer nyanserad roll än sin typiska) och Bogart (som närmar sig sin film noir-paradroll som skulle cementeras några år senare). Inte ett mästerverk, men en bra film och en smärre klassiker i sin genre, några år efter erans peak. 4/5 7/10. 2013.
<- Dying of the Light.
-> Dålig uppfostran.
