Ladri di biciclette. 1948 ITALIEN 93 min. sv/35mm/1.37:1. R: Vittorio De Sica. S: Lamberto Maggiorani, Enzo Staiola, Lianella Carell, Gino Saltameranda, Vittorio Antonucci, Giulio Chiari, Elena Altieri, Carlo Jachino, Michele Sakara.
Vittorio De Sicas legendariska film, som öppnade dörren för den italienska neorealismen, är en av filmhistoriens mest berömda klassiker och ständigt medverkandes på listor över de bästa filmer som gjorts. Till skillnad från andra cineastiska ”evergreens” är dock De Sicas film nu som då så stark för att den är lika enkel som briljant. Utspelar sig i efterkrigstidens Italien och den fabel-liknande berättelsen går ut på att en av Roms många fattiga arbetslösa män (Maggiorani) äntligen får ett arbete som runtcyklande affischuppsättare. Men första dagen på jobbet blir cykeln förstås stulen och han ger sig av, tillsammans med sin bedårande lilla son, på den hopplösa jakten efter att hitta den. Efter mycket möda har det gått så långt att han själv funderar på att… ja, just det; översatt är originaltiteln det mer talande ”Cykeltjuvarna”. Berättad med enklast tänkbara medel, inte minst tekniskt sett, och från början till slut en sån där film som är så metodiskt genomarbetad att den inte tillåter sig själv att vara annat än perfekt. Filmens vemodiga tonfall får en extra dimension i de autentiska miljöerna och det historiska perspektivet – neorealismen, och i synnerhet den här filmen, gjordes mitt under fattigdomen den skildrar – och ingen senare film har lyckats återskapa det italienska efterkrigslandskapet såsom denna film utstrålar det. Filmen är oerhört symbolisk, men antydningarna är i det närmaste indirekta; detta har gjort att filmen fått många olika tolkningar, vilket på sätt och vis är märkligt eftersom filmen är så enkelt gjord. Främst är filmen kanske ett bevis på att ett ”mästerverk” inte behöver ha ett avancerat bildspråk eller ett djuplodande manus; en enkel berättelse, gjord på det perfekta sättet, räcker minst lika långt. Videosöndag-recension (mästerverk). 5/5 10/10. 2011.
<- Cyborg.
-> Cykla med Moliere.
