2007 STORBRITANNIEN/ USA/ AUSTRALIEN/ JAPAN 122 min. sv/35mm, DI/2.35.1. R: Anton Corbijn. S: Sam Riley, Samantha Morton, Alexandra Maria Lara, Joe Anderson, James Anthony Pearson, Harry Treadaway, Craig Parkinson, Toby Kebbell, Andrew Sheridan, Robert Shelly, Richard Bremmer, Tanya Myers, Martha Myers Lowe, Matthew McNulty, David Whittington.
Corbijns långfilmsdebut är en lång, ytlig, självupptagen stilövning som handlar om att saker ser bra ut i stiliserat svartvitt. Riley spelar Ian Curtis, sångaren i det legendariska Manchester-bandet Joy Division, och filmen är en påstådd filmatisering av Deborah Curtis (Ians änka) självbiografiska bok ”Touching from a Distance”. I Corbijns film finns dock inte ett enda autentiskt, djärvt eller insiktsfullt ögonblick – Rileys Curtis påminner om en datoranimerad, innehållslös TV-spelsfigur som bara har klyschiga poet-klyschor att komma med. Åskådaren får veta noll om Joy Divisions kreativa arbete, och ingenting om Curtis heller, varken hans personlighet eller konstnärskap framgår (möjligen eftersom det inte går att filma en påtänd hustrumisshandlare på ett sexigt sätt). Manuset är en automatisk, standard-biopic som andas barnslig idoldyrkan, och om man inte känner till något om bandet eller Curtis måste den vara rätt menlös; och den som är bekant med Ian Curtis förtjänar helt klart en bättre film. Den enda förtjänsten är musiken, men den kom också från en konstnär som var överlägsen alla inblandade i den här fullständigt innehållslösa filmen. 2/5 4/10. 2011.
<- Contraband (2012).
-> Conviction.
