Casino Royale 1967 STORBRITANNIEN/USA 131 min. färg/35mm/2.35:1. R: John Huston, Ken Hughes, Robert Perrish, Joe McGrath, Val Guest. S: David Niven, Ursula Andress, Peter Sellers, Woody Allen, Orson Welles, Joanna Pettet, Deborah Kerr, William Holden, Charles Boyer, John Huston, George Raft, Jean-Paul Belmondo, Jacqueline Bisset.
Mycket lång och ojämn, men ibland också hejdlöst rolig parodi på James Bond. Niven spelar här 007, som dragit sig tillbaka från spionaget efter att ha förlorat sin ”enda verkliga kärlek”. Efter att M försvinner ur bilden sätter han dock igång en utredning för att hitta sanningen bakom den mystiska spelaren LeChiffre (Welles). I planen ingår att döpa om alla agenterna till James Bond, agent 007 (!) för att förvirra skurkarna. Bland dom finns ängslige gamblern Sellers (givetvis perfekt) och Bonds egen brorson, harkranken Jimmy (Allen, givetvis perfekt han också). En 60-talskomedi som inte direkt åldrats som en tidlös klassiker (framstår ibland som en 3D-film för LSD-trippare) och som på grund av sin episodiska uppbyggnad blir luddig och ojämn. Den hade alltså blivit betydligt skarpare om den hade varit kortare och rakare, men filmens konstiga stil har å andra sidan sin charm. Ett par sekvenser, exempelvis spionskolan i Berlin och för att inte tala om finalen, är dessutom rena skrattkramperna. Extra roligt med de många storheterna i miniroller, det finns alltid något lyxigt med att se en Jean-Paul Belmondo i lösskägg och flygande cigarr rusa in i en kaotisk strid och förklara att ”fransmännen är här”. Lustigt nog byggd på Ian Flemings första 007-bok med samma namn. 3/5 6/10. 2006.
<- Casino Royale.
-> Casper.