1991 USA 128 min. färg/35mm/2.35:1. R: Martin Scorsese. S: Robert De Niro, Nick Nolte, Jessica Lange, Juliette Lewis, Joe Don Baker, Robert Mitchum, Gregory Peck, Martin Balsam, Illeana Douglas, Fred Dalton Thompson.
Efter att ha suttit i fängelse i fjorton år släpps våldtäktsmannen Max Cady (De Niro) ut från fängelset. Påläst och självsäker har han planerat en djävulsk plan riktad mot advokaten som förlorade målet. En nyinspelning på Farlig främling från 1962 som är ovanligt obehaglig och otäck; Scorsese tar det briljanta steget att uppdatera den svartvita (både tekniskt och tematiskt) originalfilmen genom att attackera kärnfamiljen. Alla karaktärer i filmen är osympatiska, inte minst Noltes snuskiga och hycklande familjefar, och ibland lämnar Scorsese ingen annan möjlighet för publiken än att sympatisera med De Niros karaktär – vilket bidrar till att man nästan känner sig överfallen. Ändå är det fel sorts film för Scorsese, vars talanger (trots att han packar filmen full med intressant tematik också visuellt) inte kommer till rätta här – i grund och botten är det en fluffig thriller, men Scorseses perfekta och lite kliniska stil gör den fyrkantig och tungfotad, som om han inte kommer undan att materialet inte kan bli djupare än det är; originalet var mer naiv, men en mer lyckad film. Dessutom är den för lång och spårar ut fullkomligt mot slutet i en sedvanlig skräckfilmsfinal från 90-talet. Finfint hantverk gör dock filmen nästan omöjlig att klaga på; Thelma Schoonmakers klippning, Freddie Francis foto, Henry Bumsteads scenografi och inte minst är musiken fenomenal; Bernard Herrmanns musik från originalfilmen har omarbetats av Elmer Bernstein. Extra roligt med biroller av Mitchum, Peck och Balsam som alla var med i originalfilmen. Den första, men ej sista, Scorsese-film som lett till censurdebatt i Sverige, inte förrän statens biografbyrå personligen brevväxlat med Scorsese, och beslutet överklagats, kunde de släppa filmen oklippt. 3/5 6/10. 2003, 2010.
