1980 ITALIEN 95 min. färg/16 mm, 35 mm/1.85:1. R: Ruggero Deodato. S: Robert Kerman, Francesca Ciardi, Perry Pirkanen, Luca Barbareschi, Salvatore Basilie, Ricardo Fuentes, Carl Gabriel Yorke, Paolo Paoloni, Lionello Pio Di Savoia.
Förmodligen den mest ökända exploitationfilm som någonsin gjorts – förbjuden i uppskattningsvis 33 länder och ledde till att regissören blev åtalad för mord – som går ut på att en grupp antropologer reser till Sydamerikas regnskog för att hitta en grupp filmare som försvunnit efter att ha åkt dit för att dokumentera kannibalistiska ”vildar”. Andra halvan av filmen består till största delen av deras ”autentiska” material och det hela är en uppvisning i vidrigheter som eskalerar tills åskådarna i filmen levererar den överflödiga frågan: ”Jag undrar vem som är de riktiga kannibalerna?”. Filmen innehåller extremt realistiskt våld, brutala autentiska djurmord och är allmänt vidrig och deprimerande. Men det ska påpekas att filmen inte är samma typ av sensationalistiska exploitation-splatter som nästan vilken annan kannibalfilm från 70-talet som helst; Deodato har tvärtom så pass höga ambitioner att man måste bemöta den som en konstnärlig film och då faller den tyvärr ihop. Djurvåldet gör den förvisso moraliskt oförsvarbar, men det är även filmer som Viljans triumf; detta är en film som attackerar den moderna civilisationens hyckleri och den är onekligen mycket effektivt gjord, den utnyttjar sin låga budget och har genialiskt vacker musik av Riz Ortoliani. Men budskapet är i slutändan väldigt klumpigt, godtyckligt och övertydligt, och väger aldrig tyngre än filmens överflöd av äckel. Det är alltså i slutändan bara groteska bilder med en liten poäng inom parentes om någon är intresserad; den som ger sig på den här expeditionen borde dock vara väl förberedd. 2/5 5/10. 2011.
<- Candyman: Farewell to the Flesh.
-> Cannonball!
