Caligola. 1979 ITALIEN/USA 156 min. färg/35mm/2.00:1. R: Tinto Brass, Bob Guiccione. S: Malcolm McDowell, Teresa Ann Savoy, Helen Mirren, Guido Mannari, John Steiner, Bruno Brive, Paolo Bonacelli, Leopoldo Trieste, Adriana Asti, Peter O’Toole, John Gielgud, Giancarlo Badessi, Mirella D’Angelo, Rick Parets, Donato Piacido, Osiride Pevarello.
Osannolikt uselt försök (och ”försök” är verkligen nyckelordet här) att skildra det romerska rikets tredje kejsare Caligulas uppgång och fall. McDowell spelar den mytologiskt tyranniske kejsaren vars galenskap och sadistiska perversioner drar republiken i smutsen. Tanken var väl kanske att göra ett klassiskt drama med sex och våld, men efter en brokig inspelning fick finliraren Tinto Brass sparken, varpå Penthouse-producenten Guiccione bestämde sig för att själv sätta ihop filmen, och spela in lite nya scener som enklast kan klassificeras som porr. Många blev upprörda, stämningar skickades hit och dit och en enig kritikerkår spydde frenetiskt galla på väg ut i protest. Det är onekligen ett unikum i filmhistorien; en totalt obegriplig anti-film. Även utan de idiotiskt inklippta sexscenerna är det en deprimerande, oändligt lång och värdelös film, bara punkterad då och då av hejdlösa, helt ofrivilligt komiska repliker och sekvenser. Manuset är så taffligt att det ofta blir kryptiskt, filmen verkar vara fotad av en bakfull italiensk taxichaufför, den sporadiska klippningen påminner om en hjärnskakning, och de nobla skådespelarna verkar dåsiga från stanken av vaselin – Utom McDowell som redan från första början tar i från tårna, utan att lyckas överspela den ännu löjligare Peter O’Toole som Tiberius. John Gielgud skär upp handlederna tidigt i filmen och det är lönlöst att försöka hålla borta bilden av att han flyr medan det ännu finns tid. 0/5 1/10. 2010.
<- California Suite.
-> The Call.