Raising Cain. 1992 USA 91 min. färg/35mm/1.85:1. R: Brian De Palma. S: John Lithgow, Lolita Davidovich, Steven Bauer, Frances Sternhagen, Gregg Henry, Tom Bower, Mel Harris, Teri Austin, Gabrielle Carteris, Barton Heyman, Amanda Pombo, Kathleen Callan, Ed Hooks.
Smått fantastisk De Palma-thriller, snårig bortom rimligheternas gräns där Lithgow spelar hur många alter-egon som helst till en, lite förvirrad, barnpsykolog. Att saker inte är dom borde står glasklart från första scenen, bokstavligt talat, och hela filmen är från början till slut en attack på åskådarens förväntningar. Den där typen av fasansfullt gastkramande, sjukt komiska, fartfyllt underhållande och mycket spännande thrillern bara De Palma har förmågan att göra – just när man tror att konceptet ska ta slut så vrider han om det ett varv till. Kan anklagas för att vara en helt meningslös film – men det är (precis som i De Palmas bästa filmer) ett skolexempel på hur kul man kan ha med filmmediet. Referenserna till Hitchcock, Welles, Michael Powell, Fritz Lang (och så vidare) är som vanligt gigantiska och mer eller mindre uppenbara. 4/5 7/10. 2011.
<- Café Society (2016).
-> Calamari Union.
