La mariée était en noir 1968 FRANKRIKE/ITALIEN 107 min. färg/35mm/1.66:1. R: François Truffaut. S: Jeanne Moreau, Michel Bouquet, Jean-Claude Brialy, Charles Denner, Claude Rich, Michael Lonsdale, Daniel Boulanger, Alexandra Stewart, Sylvine Delannoy, Luce Fabiole, Michèle Montfort.
Besynnerlig, emellanåt krasst dråplig, film om en kvinna som efter ett misslyckat självmordsförsök mycket bestämt ger sig av för att hitta och döda fem män hon inte känner. Hon har namnen på en lista och arbetar metodiskt och kompromisslöst för att effektivt ha ihjäl dom en efter en, av till en början oklar och helt obegriplig anledning. Något så ovanligt som en Nya vågen-estetisk hämndfilm från 60-talet, inte direkt något enhetligt eller symbolistiskt mästerverk (Truffaut är på bushumör här) men en väldigt underhållande film som snyggt balanserar mellan det beskt humoristiska och det lite mer diffust obehagliga. Det hela blir faktiskt oförglömligt. Motivet med den hämnande bruden har oväntat nog fastnat som symbol i filmhistorien; inte minst i exploitationgenren (jfr Thriller – en grym film och Kill Bill) är denna film en ofrivillig föregångare. Se även Auteurathon Truffaut. 4/5 8/10. 2010.
<- Bruce den allsmäktige.
-> Brudens fader.