2008 STORBRITANNIEN 92 min. färg/16 mm, 35 mm, DI/1.85:1. R: Nicolas Winding Refn. S: Tom Hardy, Kelly Adams, Luing Andrews, Katy Barker, Gordon Brown, Amanda Burton, Mark Devenport, Paul Donnelly, Andrew Forbes, Jon House, Matt King, James Lance, Holly Lucas, Juliet Oldfield, Jonny Phillips.
Hardy spelar rånare som hamnar i isolerad cell i sju år, varpå hans alter-ego tar över hans personlighet. Det låter ju som ett intressant uppslag för en film, men Refn har inte avsikten att berätta en historia här – istället slår han in den ena effekten efter den andra i ansiktet på publiken, den monotont överspelande Hardy pratar gärna med publiken med en weirdo cockney accent, medan vi går igenom en tunn och karaktärslös intrig som berättas i hyperstiliserade vinjetter som är lika visuellt genomtänkta som frustrerande tomma; filmen hade fungerat om den var mer seriös, eller mer oseriös, eller mer utvecklad, eller ytligare; Refn verkar vilja att den snajdiga estetiken ska komma in på en gyllene medelväg där allt annat utplånas. Resultatet blir nästan fascinerande pornografiskt – dvs. fundamentalistiskt effektsökande, anti-intellektuellt pretentiöst, helt omöjligt att ta på allvar och puckat självbelåtet. 2/5 5/10.
<- Broken Flowers.
-> Bron över floden Kwai.