Borg/McEnroe. 2017 SVERIGE/DANMARK/FINLAND 107 min. färg/Arri Alexa/2.35:1. R: Janus Metz. S: Shia LaBeouf, Sverrir Gudnason, Stellan Skarsgård, Tuva Novotny, David Bamber, Robert Emms, Jane Perry, Björn Granath, Ronnie Sandahl, Janis Ahern, Scott Arthur, Claes Ljungmark, Linnea Tagesson, Dag Malmberg, Demetri Goritsas, Colin Stinton, Ian Blackman, Annika Ryberg Whittembury, David Bark-Jones, Jackson Gann, Zuzana Geislerová, Thomas Hedengran.
Dynamisk, underskattad skildring av rivaliteten mellan Björn Borg och John McEnroe som förvandlar tennisbanan till en symbolisk, cinematisk spelplan – börjar och slutar på Wimbledonfinalen 1980, där den zen-liknande Borg (Gudnason) stirrar in i ögonen på krigaren McEnroe (LaBeouf) som stirrar tillbaka, och filmen tappar aldrig det vibrerande fokuset, trots passager om männens uppväxter som känns tagna från traditionella biopic-filmer. Manuset (Ronnie Sandahl) har också sin beskärda del av klichéfyllda dialoger och automatiskt sentimentalitet – regissören Metz gör ett kraftjobb när han inte går i fällan, utan hittar ett sätt att göra en melankolisk och smått suggestiv film som besjälar Borg och McEnroe mer än den försöker förklara dem, eller göra dem till representanter för något budskap. Tematiskt handlar filmen om storhet, och det är ett koncept som dessa figurer dras åt magnetiskt, varpå åskådaren fastnar som flugan i smörpappret. Gudnason och LaBeouf är mycket välvalda i huvudrollerna, men det fantastiska är att de blir visuella objekt i denna rasande skickligt gjorda filmkonstruktion, som på många sätt känns som en modern variant av en riktigt bra gammal stumfilm; liksom proffsatleterna visar denna film hur mediet i grunden handlar om teknik, precision och råstyrka. En skandinavisk samproduktion, varför originaltiteln är den internationella (Borg/McEnroe). Videosöndag-recension. 4/5 8/10. 2017, 2018.
<- Borderline.
-> Borgarklassens diskreta charm.
