1998 USA 123 min. färg/35mm/1.85:1. R: John Landis. S: Dan Aykroyd, J. Evan Bonifant, John Goodman, Joe Morton, Kathleen Freeman, B.B. King, Willie Hall, Nia Peeples, Igor Syyouk, Victor Pedtrchenko, Matt Murphy, Lou Marini, Aretha Franklin, The Ridgeway Sisters, Donald Dunn, Steve Cropper, Tom Malone, George Sperdakos, Alan Rubin, Wilson Pickett, Steve Lawrence, Darrell Hammond, Sam Moore, James Brown, Candide Franklyn, Paul Shaffer, Erykah Badu, Frank Oz, Patrick Patterson.
Mycket forcerad uppföljare av den typ som bara förtydligar de omständigheter och tillfälligheter som gjorde originalet speciellt. Aykroyd återvänder som Elwood, som kommer ut från fängelset och ger sig uppgiften att dra ihop sitt gamla band igen (Belushi är ju inte med oss längre, och hans frånvaro är mycket mer kännbar än någon vågar ge sken av). Han drar på sig nya medlemmarna Goodman och Morton (samt en gimmick-artad tioåring som ska vara Jakes hittills okända son) medan en totalt icke-existerande intrig tuffar på som ett svepskäl för musiknummer – som inte heller de har något bra sväng (finalen kryllar av blueskändisar men deras medverkan är pliktskyldig som bäst). I brist på bättre idéer slänger Landis in diverse Snurre Sprätt-besläktade ”skojigheter”. Den här filmen borde ha hetat ”bu brothers”. 1/5 3/10. 2018.
<- Blues Brothers.
-> Blue Sky.
