10 1979 USA 122 min. färg/35mm/2.35:1. R: Blake Edwards. S: Dudley Moore, Julie Andrews, Bo Derek, Robert Webber, Dee Wallace, Sam J. Jones, Brian Dennehy, Max Showalter, Rad Daly, Nedra Volz, James Noble, Virginia Kiser, John Hawker, Deborah Rush, Don Calfa.
Moore spelar 42-årig låtskrivare som ramlar in medelålderskrisens neurotiska värld när han råkar få syn på uppenbarelse till kvinna (Derek) och därefter blir fixerad vid denna ouppnåeliga varelse. Låter inte som ett speciellt fräscht upplägg men detta är en ganska intelligent, uppriktig och sympatisk film som bara är föråldrad i jämförelse med hypen när det begav sig (detta var Dereks första roll och genombrott). Intrigen är löst uppbyggd kring scener som i grund och botten bara går ut på att utnyttja Moores karisma och komiska situationer signerade underskattade Blake Edwards, men karaktärerna når dock fram, så det blir något av ett melankoliskt drama också. Håller på för länge, via en mellanakt som trampar vatten, men den tar igen det med sin rätt briljanta, Bolero-ackompanjerade antiklimax-final. Trevlig, sentimental musik av Henry Mancini med låtar av Mancini och Robert Wells (inte han du tänker på). 3/5 7/10. 2012.
<- Blå rummets hemlighet.
-> Blå ängeln.
