1959 USA 212 min. färg/65mm/2.76:1 (70mm), 2.55:1 (35mm). R: William Wyler. S: Charlton Heston, Jack Hawkins, Haya Haraneet, Stephen Boyd, Hugh Griffith, Martha Scott, Cathy O’Donnell, Sam Jaffe, Finlay Currie, Frank Thring, Terence Longdon, George Relph, André Morell.
Förmodligen den mest berömda av Hollywoods gamla hederliga megastorfilmer, urtypen för episka storproduktioner och Hollywoodproduktioner för all framtid. Den episka handlingen om den judiska prinsen (Heston, i sin mest berömda roll) som blir förrådd och dömd till slaveri, för att sedan återvända för hämnd, samtidigt som Jesus föds i periferin står som dramaturgisk ryggrad för en massa äventyrsscener som för sin tid är makalöst spektakulära och som man fortfarande baxnar inför, trots att dom är föråldrade idag, bara för att allt är så pampigt regisserat. I övrigt är filmen galet pompös; den håller på hur länge som helst och Hestons sura nuna är inte det allra bästa fyratimmarssällskapet. Inget mästerverk, versionen från 1926 är bättre, men generellt sett fina gamla grejer för den som gillar sånt. Vann elva Oscars, vilket än idag är ett rekord som länge var enväldigt fram till 1997 (Titanic) och sedan 2003 (Sagan om konungens återkomst). Ridley Scotts Gladiator, som kom lite mer än fyrtio år senare, är nästan en slags nyinspelning. 3/5 6/10. 2013.
<- Ben-Hur (1926).
-> Ben-Hur (2016).