1964 STORBRITANNIEN/USA 148 min. färg/35mm/2.35:1. R: Peter Glenville. S: Richard Burton, Peter O’Toole, John Gielgud, Gino Cervi, Paolo Stoppa, Donald Wolfit, David Weston, Martita Hunt, Pamela Brown, Percy Herbert, Siân Phillips, Inigo Jackson, Felix Aylmer, Niall MacGinnis, Christopher Rhodes.
Pampig filmatisering av av Jean Anouilhs franska pjäs från 1959, en eventuell klassiker (älskad vid ankomsten, men relativt bortglömd idag) som mer än något annat låter O’Toole och Burton visa upp förstklassigt skådespeleri när de var på toppen av sina karriärer. Förstnämnde spelar den lättjefulle kung Henrik II, som håglöst utnämner sin gamla suparkompis (Burton) till att bli ärkebiskop av Canterbury – detta leder sakta men säkert till en konflikt, då han tar sitt arbete på allvar och mer och mer börjar vända sig mot sin ansvarslöse kung. Man kan tycka att dramat är mekaniskt med moderna mått mätt – här finns gott om långa tal och melodramatiskt överspel, men det är precist överspel. De två huvudrollsinnehavarna bär varje scen med blixtrande närvaro, och därmed hela intrigen, och det klassiska hantverket (inklusive det lystra färgfotot) gör allt för att vi ska kunna vila i den rena och oförfalskade dramatiken. Blåstes även upp i 70mm i bildformatet 2.20:1. 4/5 8/10. 2018.
