1991 USA/STORBRITANNIEN 116 min. färg/35mm/1.85:1. R: Joel Coen (bröderna Coen). S: John Turturro, John Goodman, Judy Davis, Michael Lerner, John Mahoney, Tony Shalhoub, Jon Polito, Steve Buscemi, David Warrilow, Richard Portnow, Christopher Murney, I.M. Hobson, Meagen Fay, Lance Davis, Harry Bugin.
Turturro spelar pretentiös, hyllad pjäsförfattare som i det tidiga 40-talet lockas till Hollywood för att skriva filmmanus – på plats i ett sunkigt hotell kommer dock skrivkrampen som på posten, och det börjar gå upp för honom att den ytliga filmbranschen är omöjlig för en man av hans kvalitativa kaliber (som han ser det själv). En av bröderna Coens bästa filmer, en typ av nyckelfilm för dem som både har den stil och tematik de skulle återvända till och om och igen – till skillnad från många av deras andra filmer är livets snopna meningslöshet inte bara ett tomt skämt här (trots att filmen har en twist som korsar gränsen till det direkt absurda). Turturro gör huvudpersonen till en trovärdig och mänsklig figur som står fri oavsett vad bröderna gör mot honom, och överhuvudtaget fungerar filmen som en Ikaros-fabel om faran med att ha för höga tankar om sig själv och sin gärning. En oklanderlig ensemble, ljuvligt foto av Roger Deakins, minutiös scenografi (Dennis Gassner) och stämningsfull musik (Carter Burwell) bidrar också till att filmen fungerar. 4/5 8/10. 2018.
<- Barry Lyndon.
-> BASEketball.