1975 STORBRITANNIEN/USA 186 min. färg/35mm/1.66:1 R: Stanley Kubrick. S: Ryan O’Neal, Marisa Berenson, Patrick Magee, Leon Vitali, Hardy Krüger, Steven Berkoff, Gay Hamilton, Murray Melvin, Frank Middlemass, Andre Morell, Leonard Rossiter, Marie Kean, Michael Hordern (berättare).
Vänta dig inget annat än det oväntade från Kubrick – denna 1700-talsberättelse, löst byggt på Thackarays roman, visar hur en klent begåvad bondson (O’Neal) går från att vara fattig, hetblodig dräng till rik, iskall lord – hans vägar går genom flera krig, han blir både spelskurk och spion innan han når en rikedom som hans ”irländska sätt” ska förinta; första delen skildrar uppgången, del två hur hans okunnighet, naivitet och elakhet till slut kommer att förgöra honom och alla hans välgångar. Ett av Kubricks mer kryptiska underverk, en udda berättelse som utspelar sig i en steril och redan avklarad dåtid, och berättas genom ibland nästan helt stillastående tablåer, vilka uppnåddes med specialkameror för att likna renässansmålningar. Det häpnadsväckande visuella intrycket, med filmhistoriens eventuellt mest minutiösa scenografi, bidrar till en långsam, stark och ofta smärtsam berättelse (manus av Kubrick) som är lika gåtfull som fängslande – vi befinner oss någonstans utanför tid och rum och betraktar en vision av något liknande en folksaga eller dylikt. Samtidigt (inte minst tack vare en berättarröst som verkar ha ena ögonbrynet ständigt höjt) är filmen sardonisk, både syrligt munter och beskt ironisk – ibland rent plumpt komisk – och mynnar ut i en hisnande ”oh well”-filosofi där livet är Shakespeariansk fåfänglighet, en futil kamp för värdighet byggd på naiva och självcentrerade drömmar. Fantastiska kostymer, häpnadsväckande foto, underbar scenografi och magnifik musik gör ingenting sämre. Fick fyra Oscar: John Alcotts foto, scenografin, Leonard Rosenmans musik och svenskan Ulla-Britt Söderlunds kostymer. 5/5 9/10. 2002, 2005, 2013, 2016.
