1993 AUSTRALIEN/ITALIEN 114 min. färg/35mm/2.35:1. R: Rolf de Heer. S: Nicholas Hope, Claire Benito, Ralph Cotterill, Carmel Johnson, Syd Brisbane, Natalie Carr, Bridget Walters, Graham Duckett, Stephanie Cooper, Norman Kaye, Michael Constantinou, Betty Sumner-Lovett, Nellie Egan, Michael Habib, Alan Holy, Bruce Gilbert, Dave Flannagan, Paul Philpot, Todd Telford, Paul Simpson, Stephen Smooker, Peter Monaghan, Mark Brouggy, James Bonifazio, Jip De Heer, James Ammitzboll, Grant Piro, Lucia Mastrantone, Nikki Price, Ullie Birve.
Australiensisk kultfilm om en fullvuxen man som levt hela sitt liv i en källare, uppfostrad (och utnyttjad) av en vedervärdig mamma – när han tar sig ur sin fångenskap börjar hans odyssé genom det moderna samhällets diverse neuroser, ytligheter och hycklerier, medan han förstås ”bara behöver kärlek” (som det stod på affischen). En film full av groteska obehagligheter – första tredjedelen är särskilt otäck (och innefattar en avlivad katt) – men det verkligt provocerande med filmen är dess övertro på ett ytligt och amatörmässigt manus. Huvudpersonen är en överstiliserad, orealistisk pucko-maskin som filmen roar sig med i skräckkabinettstil medan han visas upp under en tom budskapsbanderoll – han ska visa oss det moderna samhällets ytlighet, men alla pseudofigurer han träffar är lika dåligt skildrade som han; detsamma gäller för intrigen, där det ena händer efter det andra, men godtyckligt och orealistiskt, eftersom manuset helt saknar karaktärsmotivation eller inre logik. Trots att filmen hade 31 fotografer (!) så är helheten monoton, en utdragen uppvisning av omogen, fetischistisk självupptagenhet. 2/5 5/10. 2018.