Arsenic and Old Lace. 1944 USA 119 min. sv/35mm/1.37:1. R: Frank Capra. S: Cary Grant, Priscilla Lane, Raymond Massey, Jack Carson, Edward Everett Horton, Peter Lorre, James Gleason, Josephine Hull, Jean Adair, John Alexander, Grant Mitchell, Edward McNamara, Garry Owen, John Ridgely, Vaughan Glaser, Chester Clute, Charles Lane, Edward McWade.
Briljant fars där Grant just gift sig med Lane men innan smekmånaden ens hinner börja fastnar han hos sina två rara mostrar som råkar berätta att den trevligaste välgörenhet de sysslar med är att förgifta ensamstående äldre män – och att dom har tretton lik i källaren. På övervåningen bor hans kusin som tror han är Roosevelt, och snart dyker även hans bror (Massey) upp för att hitta någonstans att gömma sig (han är förrymd mördare och psykfånge) – snart börjar han förstå att galenskap kanske går i familjen. Inget för den som får ont i huvudet av två timmars strikt skrik och flams, men odödlig underhållning för alla andra. Lysande skämt och dumskalligt dråpliga missförstånd sker; skådespelet är alldeles vattentätt och man får verkligen intrycket av att ingen av dessa världsfrånvända karaktärer är med på noterna, och Grant – som alltid var genialisk i sina komedier – tappar till slut huvudet han med. Det är extra kul att se Lorre som doktor “Einstein”, en timid hjälpreda till Massey som hjälpt till med hans plastikoperation (nämn inte Karloff!). En av dom stora klassikerna från screwball-eran, fungerar perfekt i maraton tillsammans med andra pärlor som Ingen fara på taket och Det ligger i blodet. Spelades in 1941, men uppsköts på grund av andra världskriget. 4/5 8/10. 2010.
<- Arsène Lupin – gentlemannatjuven.
-> Arthur och julklappsruschen.
