1956 USA 105 min. färg/35mm/2.55:1. R: Anatole Litvak. S: Ingrid Bergman, Yul Brunner, Helen Hayes, Akim Tamiroff, Martita Hunt, Felix Aylmer, Sacha Pitoëff, Ivan Desny, Natalie Schafer, Grégoire Gromoff, Karel Stepanek, Ina De La Hayne, Katherine Kath.
Ingrid Bergmans Hollywood-comeback efter USA-exilen och åren med Rossellini är en riktigt klassisk CinemaScope-storfilm som inte har så mycket med historien att göra men som sätter flera fina skådespelare i rampljuset, framför allt Bergman själv som vann sin andra Oscar för rollen. Brynner spelar rysk affärsman som hittar trasig själ (Bergman) på gatorna i Paris; hon har minnesförlust och har suttit på mentalsjukhus, men är slående lik baronessan Anastasia som enligt ryktesvägen ska ha överlevt revolutionen och försvunnit. Han lär upp henne baronessans historia och manér och hennes framträdande väcker uppståndelse bland den gamla adeln som inte vet vad dom ska tro om den iögonfallande likheten – till slut börjar hon även själv tro att hon är den riktiga Anastasia. Filmen spelar oavbrutet med detta mysterium, framför allt i det (för att vara Hollywood) ovanligt subtilt regisserade skådespeleriet. En gammaldags produktion som inte direkt åldrats utomordentligt bra – man kan idag argumentera att Bergman spelar över så det står härliga till i huvudrollen men hennes bombastiska framträdande är fortfarande det mest minnesvärda. Fyndigt valda skådespelare i andra roller dock, Brynner är lustig och Hayes är utomordentligt briljant som den åldrade kejsarinnan som i en av höjdpunkterna ska identifiera den påstådda baronessans äkthet. Oumbärlig för Bergmanfans. Manus av Arthur Laurents efter en pjäs av Marcelle Maurette. 3/5 7/10. 2010.
<- An American in Paris.
-> Anastasia (1997).