2012 FRANKRIKE/TYSKLAND/ÖSTERRIKE 127 min. färg/ArriRaw/1.85:1. R: Michael Haneke. S: Jean-Louis Trintignant, Emmanuelle Riva, Isabelle Huppert, Alexandre Tharaud, William Shimell, Ramón Agirre, Rita Blanco.
Skickligt, fast egentligen ganska banalt, feel-bad-drama där Trintignant och Riva briljerar som det gamla akademiska paret ur överklassen som drabbas av Alltings Stora Meningslöshet när kvinnan drabbas av en Alzheimers som är så dödlig, utdragen, kladdig och deprimerande att det får liknas till ett virus i en skräckfilm. Långsam, stilig, stringent – oklanderligt gjord, med elegant och hyperintelligent foto och en trio utmärkta skådespelare (Huppert är med på ett hörn som parets vuxna dotter) men som vanligt hos den självbelåtne Haneke så har han fått för sig att hans helt subjektiva uppfattning av verkligheten är densamma som verkligheten – hans ”avslöjande” ”realism” kommer därför på bekostnad av skogsskövlade karaktärsporträtt, långsökta ellipser i berättandet, och noll intresse av hur t.ex demens faktiskt fungerar. Detta är mest av allt en effektsökande arthouse-feel-bad, stor underhållning för masochsiter. Fick en Oscar för bästa utländska film. Videosöndag-recension. 3/5 6/10. 2012, 2016.
<- A Most Wanted Man.
-> Amour fou.