Alice in Wonderland. 1951 USA 75 min. färg/35mm/1.37:1: R: Clyde Geronimi, Wilfred Jackson, Hamilton Luske. Röster: Kathryn Beaumont, Ed Wynn, Richard Haydn, Sterling Holloway, Jerry Colonna, Verna Felton, J. Pat O’Malley, Bill Thompson. Sv rös, 1951: Maj-Britt Nilsson, Fylgia Zadig, Viktor Andersson, Kjell Stensson, Sigge Fürst, Tord Stål, Karl-Arne Holmsten, Alla-Lisa Baude. Sv rös, 1998: Sanna Nielsen, Hans Lindgren, Iwa Boman, Anders Öjebo, Roger Storm.
Förmodligen Disneys mest extravaganta klassiker; en uppåt väggarna surrealistisk version av Lewis Carrolls berömda barnbok om den klyftiga men otåliga Alice som ramlar ner i kaninhålet och hamnar i Underlandet, där hon går igenom en odyssé av märkliga platser och figurer medan hon jagar den vita kaninen, för att så småningom stifta bekantskap med diktatorinnan Hjärter Dam. Rent visuellt är det en svårslagen upplevelse – briljant animerade sekvenser med ständigt oförutsägbara surrealistiska vändningar. Filmens episodiska natur gör dock att den blir lite lättviktig, och det kan därför också bli lätt att tröttna lite på filmens konstanta hysteri, men det är å andra sidan svårt att klaga när studions animatörer verkar ha slagit knut på sig själva för att få fram den ena spektakulära sekvensen efter den andra – och vilka karaktärer sen! Flera av dom (som Vita kaninen, Hattmakaren och Chesirekatten) har fått en slags inofficiell berömmelse av Disneybeundrare. Förmodligen, med all sin visuella flärd, en ganska bra film för barn under tio; är man mycket äldre än så är det istället svårt att inte reagera när Alice plockar åt sig mystiska frukter hon hastigt äter upp, med repliken “Åh, svamparna!” 4/5. 7/10. 2010.
Ett svar på ”Alice i Underlandet (1951)”