Alice Doesn’t Live Here Anymore. 1974 USA 112 min. färg/35mm/1.85:1. R: Martin Scorsese. S: Ellen Burstyn, Alfred Lutter, Kris Kristofferson, Diane Ladd, Billy Green Bush, Lelia Goldoni, Harvey Keitel, Jodie Foster, Lane Bradbury, Valerie Curtin, Vic Tayback, Harry Northup, Marty Brinton, Mia Bendixsen.
Lysande socialrealistiskt livsdrama där Burstyn är magnetisk i rollen som Alice, kvinnan som är för intelligent för att vara hemmafru och gift med en högljudd tölp men som finner sig som “nöjd”; när mannen dör i en olycka får hon dock luspank ta sin lillgamla tolvåriga son ut på vägarna på väg mot Kalifornien i hopp om att lyckas med sin barndomsdröm om att bli sångerska. Dom kommer en bit på vägen, vissa bar- och servitrisjobb kommer och går och det gör även diverse mer eller mindre bristfälliga män, bland annat countrykillen Kristofferson. Oemotståndlig och gripande, med ett ambitiöst och begåvat manus (Robert Getchell) som är som gjort för att bra skådespelare ska arbeta med naturalistiska nyanser och bli fullt trovärdiga människor; det här är således också en film som till hundra procent känns som att den utspelar sig i verklighetens kranka värld av gråskalor och slumpmässiga omständigheter. Burstyn vann en välförtjänt Oscar för huvudrollen, hon gör en fullständigt trovärdig och levande karaktär som man som åskådare är med från första stund. Enkelt men perfekt regisserad av Scorsese, året innan “Taxi Driver”, där han pragmatiskt låter filmen utveckla sig via skådespelarna och dialogerna istället för de färgstarka klippningstekniker han skulle använda sig av senare. Ett bra exempel på pärlor ur det amerikanska 70-talets unga filmvåg. Notera Jodie Fosters påtagligt könsneutrala biroll, hon var elva år, och håll gärna också utkik efter Laura Dern som sitter och äter glass på en bar i en scen. Blev senare en TV-serie kallad “Alice”. 4/5. 8/10. 2010.
<- Alice (1990).
-> Alice i Spegellandet.
Ett svar på ”Alice bor inte här längre”