Aguirre, der Zorn Gottes. 1972 VÄSTTYSKLAND 93 min. färg/35mm/1.37:1 R: Werner Herzog. S: Klaus Kinski, Helena Rojo, Del Negro, Ruy Guerra, Peter Berling, Cecilia Rivera, Daniel Ades, Edward Roland, Alejandro Chavez, Armando Polanah, Daniel Farfán, Julio E. Martínez, Alejandro Repulles, Justo González.
Extremt märklig, men totalt fascinerande, Herzog-klassiker som praktiskt taget dokumentärt skildrar en redan från början dödsdömd expedition till den mytiska staden El Dorado där den sinnesförvirrade tyrannen Aguirre (Kinski) leder alla i fördärvet i den tjocka peruanska djungeln som kryllar av livsfarliga strömmar och mordiska indianer. Långsam och obönhörligt närgången, det hela är egentligen bara en enda lång surrealistisk vision av människor som kämpar intill vansinnets gräns mot naturens grymma lag. Liknar verkligen ingenting annat, och kan säkert förvirra vissa åskådare inledningsvis, men ju längre filmen pågår desto mer hypnotiskt insvepande och fascinerande blir den. Herzogs fascination för besatthet och galenskap i kontrast till den rena naturen är fulländat presenterat här, gjord med låg budget så att den blir nästan bisarrt saklig och efter ett tag existentialistiskt stark och kuslig; Florian Frickes svepande, suggestiva musik är det enda som skapar en upphöjd känsla, och tillsammans med flera av dom otroliga, helt autentiska naturbilderna blir upplevelsen rent av surrealistisk. Kinski är förstås också oklanderligt psykotisk i huvudrollen. Inspelningen av filmen tog plats helt i Perus djungler, var en lika reell expedition, och är lika mytologisk som filmens tematik; alla skådespelare gick igenom helvetets kval, Herzog fick ändra manuset i takt med att vädret och naturfenomenen hindrade tilltänkta scener och Kinski ska enligt legenden ha skjutit mot statisterna med ett laddat gevär och planerat mörda Herzog (!). För den som blir förvirrad över filmens dubbning: Ingen i filmen pratade samma språk, varpå filmen blev dubbad i mängder av olika språk varav ingen version är språkligt enhetlig. 5/5. 9/10. 2011, 2012.
Ett svar på ”Aguirre – Guds vrede”