2002 USA 114 min. färg/35mm/1.85:1. R: Spike Jonze. S: Nicolas Cage, Meryl Streep, Chris Cooper, Tilda Swinton, Curtis Hanson, Brian Cox, Judy Greer, Maggie Gyllenhaal, Bob Stephenson, Ron Livingston, Jay Tavare, Litefoot, Roger Willie, Jim Beaver, Cara Seymour, Doug Jones, Gary Farmer, Peter Jason, Gregory Itzin, John Malkovich (okred), John Cusack (okred), Spike Jonze (okred), Catherine Keener (okred).
Briljant genomtänkt meta-mosaik där Cage spelar Charlie Kaufman (filmens manusförfattare) som kämpar med sina känslor av självhat när han försöker göra ett manus byggt på feel good-bok av journalisten Susan Orlean (Streep) – men det är helt enkelt väldigt svårt att skriva något djupt om blommor och inget blir bättre av att hans tvillingbror (också spelad av Cage) ger sig på att skriva ett amatörmässigt och klyschigt thriller-manus som blir en succé. En slags uppföljare på I huvudet på John Malkovich – också med manus av Kaufman och regi av Jonze – vars främsta bedrift inte är storyn i sig (det är rätt svårt att hålla koll på tematiken) utan snarare sättet de olika intrigerna går ihop med varandra; Cage levererar ett fenomenalt och genast oförglömligt dubbelporträtt men lika minnesvärda är Streep (som Orleans, hejdlöst skildrad som hycklande fejkare) och Cooper, hennes fallstudie, en passionerad hippie med förkärlek för orkidéer. Under ytan finns många analytiska trådar att dra i om “adaption” (såväl inom konsten som människans sociala kameleontegenskaper) men huvudsakligen är filmen en klipp- och klistra-aktig berg- och dalbana. Rörigheten och bristen på mänskligt drama (i synnerhet i det som ska vara mer eller mindre feel-good-element) är det enda som hindrar ett högre betyg; det är ändå en av 00-talets mer originella amerikanska filmer. 4/5. 8/10. 2013.
.
<- A Dangerous Method.
-> The Adderall Diaries.
Ett svar på ”Adaptation”