1964 SVERIGE 110 min. sv/35mm/1.66:1. R: Vilgot Sjöman. S: Lars Lind, Leif Nymark, Stig Törnblom, Lars Hansson, Sven Algotsson, Torleif Cederstrand, Bo Andersson, Lena Nyman, Frank Sundström, Åke Grönberg, Mona Andersson, Jan Blomberg, Siegfried Wald, Willem Fricke, Erik Hell.
Det var inte svårt att uppröra ordningen i Sverige ett år som 1964 när Sjöman gjorde denna skildring av nihilistiska ungdomshuliganer som orsakade rekordartad skandal – var och varannan människa var upprörda över vad som ansågs vara en chockerande skildring av depraverat beteende (inte minst den statliga filmcensuren som mötte filmen med ett tjog saxklipp). Berättelsen om ett par ungdomar på glid som deltar i ett experiment av välvilliga socialarbetare är dock tämligen tråkig, självmedveten och predikande, även om den rent tekniskt sett är okej med ett inspirerat, grynigt kameraarbete och en lysande biroll från Lena Nyman. Sjöman har dock svårt att hitta någon riktig känsla i det han försöker berätta, och det känns paradoxalt tillgjort snarare än realistiskt; pretentiösa bibliska allusioner och uppseendeväckande inslag som, citat censuren, ”homosexuell våldtäkt” och ”kvinna våldtagen av hund” känns också… malplacerade. Idag är karaktärernas jargong passé och fånig, även om filmen tekniskt sett inte är föråldrad – redan när det begav sig påpekade Jörn Donner att filmen var för välpolerad för att förtjäna sitt rykte och att den helt enkelt inte är överdrivet lyckad sett i relation till vad den försöker att göra. Filmen har dock helt klart historiskt värde. 3/5. 6/10. 2014, 2016.
<- 388 Arletta Avenue.
-> 633-divisionen.
Ett svar på ”491”