1939 JAPAN 144 min. sv/35mm/1.37:1. R: Kenji Mizoguchi. S: Shōtarō Hanayagi, Kōkichi Takada, Gonjurô Kawarazaki, Kakuko Mori, Tokusaburo Arashi, Yōko Umemura, Ryôtarô Kawanami, Kinnosuke Takamatsu, Jun’nosuke Hayama, Tamitaro Onoe, Yoshiaki Hanayagi, Nobuko Fushimi, Kikuko Hanaoka, Yoshie Nakagawa, Benkei Shiganoya, Yoneko Mogami, Sumao Ishihara, Kô Hirota, Eijirō Hose, Ichiro Yuki, Fujiko Shirakawa, Kōmei Minami, Jinichi Amano, Haruo Inoue, Minpei Tomimoto.
Mizoguchis första stora film och enligt vissa hans bästa – en extremt melodramatisk och sorgetyngd historia om en medioker kabukiskådespelare som lever på ryktet av och i skuggan av sin far, en berömd legend som också krattar manegen för honom. Fast besluten att gå sin egen väg bryter han upp med fadern, och flyr med familjens unga amma till en annan stad för att lyckas på egna villkor. Resan blir lång och full av förödmjukelser och sakta men säkert målas ett motiv upp där vi ser vilka psykologiska falskspel och vilken järnhård makthierarki som ligger till grund för konstens värld, som ju är krasst ekonomisk, inte bara monetärt utan också socialt och hierarkiskt. Bildspråket är lika fängslande som berättelsen är saklig och genomborrande – särskilt iögonfallande är de långa, hypnotiska tagningarna, de illustrativt psykodynamiska bildkompositionerna och tendensen att då och då låta viktiga händelser ske utanför bild, eller på långt avstånd. Kanske filmhistoriens tydligaste exempel på hur fort och tidigt asiatisk film började avancera västerländsk, efter en långdragen övergång till ljudfilmen. Har gått på Cinemateket under titeln Berättelsen om den sista krysantemen och finnes även under internationella titeln The Story of the Last Chrysanthemum. 2024.