Sans tot ni loi. 1985 FRANKRIKE 105 min. färg/35mm/1.66:1. R: Agnès Varda. S: Sandrine Bonnaire, Setti Ramdane, Francis Balchère, Jean-Louis Perletti, Urbain Causse, Christophe Alcazar, Dominique Durand, Joël Fosse, Patrick Schmit, Daniel Bos, Katy Champaud, Raymond Roulle, Henri Fridlani, Patrick Sokol, Pierre Imbert.
Rått socialrealistiskt drama, en total baksmälla för all tänkbar 60-talsromantik, som börjar med att liket av en kvinna hittas i ett dike – filmen visar oss därefter den sista veckan i hennes liv, då den hemlösa kvinnan kompromisslöst och mer eller mindre oförklarligt vandrar från den ena platsen till den andra, liftar, tältar, ströjobbar etc. Hon vill inte delta i samhället och förskjuter aggressivt de flesta människor som försöker hjälpa henne annat än flyktigt och tillfälligt (läs med alkohol eller droger). Bonnaire är lysande i huvudrollen och Varda har gjort filmen med intelligens, medvetenhet och stark personlig prägel; politiskt är det en av många anti-80-talsfilmer, paradoxalt nog före sin tid. Det enda kruxet är filmens längd och huvudpersonens lite lättköpta frihetssymbolism, som kanske hade fungerat bättre i en kortare och mer formellt elegant film. Fortfarande sevärt. En av Vardas kändare filmer – vann bland annat guldlejonet i Venedig. 4/5 7/10. 2018.
