The Master

mini4star 2012 USA 144 min. färg/35mm, 65mm/2.35:1. R: Paul Thomas Anderson. S: Joaquin Phoenix, Philip Seymour Hoffman, Amy Adams, Laura Dern, Ambyr Childers, Rami Malek, Jesse Plemons, Kevin J. O’Connor, Christopher Evan Welch, Amy Ferguson, W. Earl Brown, Frank Bettag, Lena Endre, Madisen Beaty, Barlow Jacobs, Patty McCormack, Joshua Close, Jillian Bell, Kevin J. Walsh, Martin Dew, Brady Rubin, Jill Andre.

Socialt utstött och efter andra världskriget psykiskt skadad marinsoldat (Phoenix) träffar av en slump (eller?) en mystisk patriark (Hoffman) som utgör guru i en Scientolog-liknande kult, besatt av att studera tidigare liv och rena människan från sina ”animaliska drifter”. Gåtfullt är bara förnamnet i denna film, där Anderson börjar närma sig Kubrick (både tekniskt, och i fråga om lägstanivå) och gör en mirakulös film som förutom att vara förförisk estetiskt (hisnande 65mm-foto, hypnotisk ljudbild, psykedeliskt tempo, en scenografisk tidsresa till 50-talet) lyckas handla både om kärnan i människans ensamhet i tillvaron och hennes behov av någon form av ism eller religion, detta via hejdundrande skådespelare (Phoenix är svindlande bra, Hoffman underbar, flera biroller är också ovanligt minnesvärda) placerade i en exceptionellt utstuderad intrig där minsta blick kan leda till mångfasetterade tolkningsmöjligheter; Anderson säger oavbrutet A och bu, aldrig B eller bä, och filmen kan uppfattas som manipulativ rökridå… men är inte det också en perfekt cinematisk metafor för livets meningssökande? Videosöndag-recension. 5/5 9/10. 2017.

försökigen