1998 USA 113 min. färg/35mm/1.85:1. R: Whit Stillman. S: Chloë Sevigny, Kate Beckinsale, Chris Eigeman, Mackenzie Astin, Matt Keeslar, Robert Sean Leonard, Jennifer Beals, Matt Ross, Tara Subkof, Burr Steers, David Thornton, Jaid Barrymore, Sonsee Neu, Edoardo Ballerini, Scott Beehner.
Sevigny och Beckinsale spelar bokredaktörer som efter college söker självinsikt och kärlek på dansgolvet i det tidiga 80-talets New York – även om denna skenbara discohyllning använder diskoteket som en rätt anonym scen åt en slice-of-life-skildring som mest mynnar ut i väldigt många dialoger om väldigt många olika saker. Karaktärerna växlar på ett diffust sätt mellan att vara uppriktiga människoporträtt och psykopatpastischer ur satirer. Stillman har en självsäker stil och skriver eleganta dialoger om allt möjligt, men han är för rädd för att smutsa ner sig som filmskapare – denna film är för dryg och syntetiskt avståndstagande för att fungera som en realistisk skildring av människor som upplever en tid i livet, men den har för genuina ambitioner för att fungera som någon slags pastisch. Den har ett ”schysst flow” medan den pågår, men i kärnan är den fast i ett svalt mellanting, emellanåt behaglig att titta på, men ytlig på ett ibland vagt olustigt, världsfrånvänt sätt. Utgör den sista delen i Stillmans trilogi om ”dödsdömda borgare i kärlek” och några figurer från de tidigare (Metropolitan och Barcelona) dyker upp här. 3/5 6/10. 2018.
