Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

The Irishman

mini35star 2019 USA 209 min. färg/35mm, ARRIRAW 3.4K, Redcode RAW 8K, DI 4K/1.85:1. R: Martin Scorsese. S: Robert De Niro, Al Pacino, Joe Pesci, Ray Romano, Bobby Cannavale, Anna Paquin, Stephen Graham, Stephanie Kurtzuba, Harvey Keitel, Jack Huston, Kathrine Narducci, Jesse Plemons, Domenick Lombardozzi, Paul Herman, Gary Basaraba, Marin Ireland, Lucy Gallina, Jonathan Morris, Dascha Polanco, Welker White, Louis Cancelmi, Bo Dietl, Sebastian Maniscalco, Aleksa Palladino, Steven Van Zandt, Jim Norton, Daniel Jenkins, Billy Smith, Kevin O’Rourke, Action Bronson, Glenn Cunningham, Paul Ben-Victor, Patrick Gallo, James Martin, JAke Hoffman, Barry Primus, Danny A. Abeckaser, Anthony J. Gallo, J.C. MacKenzie, Joseph Bono, Larry Romano, Louis Vanaria, Craig Vincent, John Polce, Joseph Riccobene, Vinny Vella, Thomas E. Sullivan, John Cenatiempo, Robert Mladinich, Rich Reilly, Robert Funaro, Tess Price, Jennifer Mudge, India Ennenga, Jordyn DiNatale, Kate Arrington, Philip Suriano, Jason Iannacone, Michael C. Brennan, James P. Harkins, Al Linea, Garry Pastore, Frank Pietrangolare, Richard V. Licata.

Scorseses längsta och mest massiva film återförenar honom än en gång med den kriminella biografins värld – denna episka film handlar om Frank Sheeran (De Niro), lastbilschauffören som blev torped åt, och nära vän med, en gangster (Pesci) som kopplade ihop honom med Jimmy Hoffa (Pacino) vars öde han därefter kom att segla (om man tror honom själv, det vill säga). Ett långt men totalt engagerande drama som mer än någon annan av Scorseses tidigare bär på en nykter, melankolisk ton där varje akt av dödande bara förtydligar slöseriet på liv, en iskall och meningslös rundgång som vänder ett kallt öga på huvudpersonen, särskilt i filmens sista halvtimme som är oerhört berörande, och sätter hela berättelsen i ett oavvisligt seriöst fokus. En fullpackad film som rör sig genom amerikansk historia medan den skärskådar det småsinta och obstinata våldspsyket hos män som söker makt, medan deras oskyldiga familjemedlemmar hela tiden påminner oss om verkligheten. Skådespelarna är bättre än de varit på årtionden (Pescis exklusiva comeback är särskilt ljuvlig) och som ett kapitel i Scorseses karriär står den som en komplex slutstation; det är en film som inte kunnat göras av någon annan än den äldre Scorsese, och år 2019 är det en extremt sällsynt episk upplevelse, sprungen ur en mer puristisk era. Ironiskt nog var Netflix de enda som ville distribuera filmen, trots att den egentligen bara kan upplevas på en stor duk. Manus av Steven Zaillian efter Charles Brandts bok ”I Heard You Paint Houses”. Videosöndag-recension. 4/5 8/10. 2019.

försökigen