2001 SVERIGE 128 min. färg/35mm/1.85:1. R: Colin Nutley. S: Helena Bergström, Tomas Pontén, Örjan Ramberg, Reine Brynolfsson, Brasse Brännström, Pernilla August, Ewa Fröling, Gunilla Röör, Niklas Hjulström, Maria Lundqvist, Peter Andersson, Tomas Fryk, Jacob Ericksson, Nina Gunke, Christer Fant, Marika Lindström, Per Svensson, Lars Göran Carlsson, Jan Mybrand, Meta Velander, Tilde Fröling, Maria Kulle, Sofia Bach, Joakim Nätterqvist, Donald Högberg, Emil Forselius, Peter Engman, Alfred Kuntscher, Fanny Hamrelius.
Nutleys filmatisering av Liza Marklunds upphaussade genombrottsdeckare drar igång med buller och bång – Olympiastadion har utsatts för ett sprängdåd (i folkmun har den ”sprängts”); Bergström spelar ny, kontroversiell kvällstidningschef som inte tror att det är ett terrorbrott. Efter tjugo minuter får filmen motorstopp; den monotont dramatiska musiken och amatörmässigt bombastiska klippningen arbetar hårt för att dölja faktumet att det i princip inte händer någonting. Tematiken om kvinnor i maktposition kollras snabbt bort, men ännu värre är att vi aldrig blir kloka på själva mysteriet och inte heller får vi en känsla av dess räckvidd; trots det extremt dramatiska anslaget utspelar sig större delen av filmen i samma interiörer; skådespelarna sitter mest i telefon eller kastar boll till varandra med sina statiskt inövade repliker. Utan förvarning når vi en final där återigen ingenting händer, oavsett vad klippningen försöker lura oss till att tro. Filmen har en professionell look – tack vare fotot av Jens Fischer – men det existerar ingen upplevelse under fernissan. Brasse Brännström fick en Guldbagge för rollen som redaktionens gamle idealist/bittergök (filmen bemödar sig inte med att förklara eller ens antyda vad hans problem faktiskt är). Uppföljare: Paradiset. 2023.