Der letzte Mann. 1924 TYSKLAND 87 min. Stumfilm sv/35mm/1.33:1. R: F.W. Murnau. S: Emil Jannings, Maly Delschaft, Max Hiller, Emilie Kurz, Hans Unterkircher, Olaf Storm, Hermann Vallentin, Georg John, Emmy Wyda.
En av de mest inflytelserika 20-talsfilmerna och en av de första stumfilmer att ta ett seriöst steg mot psykologisk realism, samt fortfarande unik i det att den praktiskt taget saknar textrutor. Den fabel-liknande berättelsen om en gammal dörrvakt (Jannings, i en legendarisk roll) som på grund av sin skröplighet och dåliga hälsa förlorar jobbet och blir hånad och utstött är ett tunt och melodramatiskt stycke kammerspiel och har åldrats en del (där andra av regissörens filmers enkelhet bara gör dem tidlösa), men tekniskt sett är det ett mästerverk där Murnau experimenterar med flera olika stilar, helt oväntade trick och flera olika berättarperspektiv. Ett bra exempel är en cirka femton minuter lång epilog som slätar över ett perfekt, deprimerande slut och gör filmen flåshurtigt glad och nästan helt absurd. Obligatorisk filmhistoria för cineaster. 2014.