2006 USA/KANADA 108 min. färg/35mm/1.85:1. R: Darren Lynn Bousman. S: Tobin Bell, Shawnee Smith, Angus Macfadyen, Bahar Soomekh, Donnie Wahlberg, Dina Meyer, Leigh Whannell, Mpho Koaho, Barry Flatman, Lyriq Bent, J. LaRose, Debra McCabe, Costas Mandylor, Betsy Russell, Jane Luk.
Extremt absurd trea i den lönsamma Saw-serien; en splatterfilm förklädd med några pliktskyldiga dialoger, som får första filmen att framstå som ett subtilt mästerverk. Den gaggige gamle Jigsaw-mördaren ligger för döden i den här filmen – men tro inte att han inte är sugen på att fortsätta rigga dödsfällor för folk. Den här gången kidnappar han en läkare som får hålla honom vid liv eller dö, medan hennes man får springa runt och avgöra om han vill låta de som var ansvariga för hans sons död överleva (det är nämligen dom som är fast i fällorna den här gången). Den första filmen verkade utgå ifrån en psykologisk idé; nu handlar det uppenbarligen bara om att hitta på de mest långsökta ursäkter för att få se lite tortyr. En besinningslös gorefest hade väl varit okej – men den här pretentiösa filmen är en spekulativ franchise-produkt som börjar med 20 minuter av spektakulära inledningsscener innan den bestämmer sig för att börja med en ”handling”. Denna handling skrider dock över det löjligas gräns. Den dödsallvarliga utvecklingen mellan karaktärerna är skrattretande orealistisk (här har vi en gör-det-själv-hjärnoperation med borrmaskin – och vi förväntas ta det på allvar!) och det är fortfarande lite knepigt att förstå varför dessa filmer uppmuntrar sympati för en gnällig psykopat som uppenbarligen inte har något annat mål än att skylla sina egna misslyckanden på andra. Att filmens ”hjältar” å andra sidan är helt befriande från personligheter, och ibland även skådespelartalanger, underlättar väl. Unrated-version 114 min och Director’s Cut 121 min. En till uppföljare– det borde inte kunna bli sämre. 1/5 2/10. 2008.
