La vérité. 1960 FRANKRIKE/ITALIEN 130 min. sv/35mm/1.37:1. R: Henri-Georges Clouzot. S: Brigitte Bardot, Sami Frey, Paul Meurisse, Charles Vanel, Marie-José Nat, Jean-Loup Reynold, André Oumansky, Claude Berri, Jacques Perrin, Barbara Sommers, Louis Seigner, Raymond Meunier, René Blancard, Paul Bonifas, Hubert de Lapparent.
Intressant om än något daterat Clouzotdrama med Bardot i en oväntad huvudroll – hon spelar frisinnad ung småstadskvinna som står åtalad för att ha mördat sin älskare (Frey) inför en skock av konservativa gubbar och tanter som ser ner på hennes osedliga, moderna sätt. Försvarets uppgift, medan berättelsen kommer till oss i tillbakablickar, blir att övertyga domstolen att mordet inte var överlagt. Denna konflikt mellan gamla och nya seder är arketypisk för det tidiga 60-talet, men framstår som så harmlös idag att filmen nästan är förvirrande – men att den melodramatiska kärlekshistorien är ganska utdragen, och hela dramats premiss lite ologisk, sätter de verkliga käpparna i hjulet. Ändå är det en välgjord och historiskt intressant film, inte minst för Bardots perfekta gestaltning. Märkligt nog har denna film blivit ganska bortglömd, trots att den blev Oscarsnominerad för bästa utländska film. vann en Golden Globe i samma kategori och kantades av flera kontroverser – Bardot plågades (till och med drogades) av Clouzot under inspelningen, skapade rubriker när hon blev ihop med Frey (hon var vid tillfället gift) och försökte (likt karaktären i filmen) begå självmord. Därutöver drabbades flera av de inblandade i filmen av nervösa sammanbrott, Clouzot drabbades av en hjärtattack, Bardots sekreterare sålde skvaller till pressen och Philippe Leroy-Beaulieu, som Clouzot först hade valt som den manlige huvudrollen, stämde regissören på 300 000 francs. 3/5 6/10. 2019.
