2006 USA 102 min. färg/35mm, HDTV, DI/1.85:1. R: Sylvester Stallone. S: Sylvester Stallone, Geraldine Hughes, Milo Ventimiglia, Burt Young, James Francis Kelly III, Antonio Tarver, Tony Burton, A.J. Benza, Henry G. Sanders, Pedro Lovell, Ana Gerena, Angela Boyd, Louis Giasante, Maureen Schilling.
Första Rocky-filmen på sexton år, tydligen också ”sista”, är precis så otippad och utan förväntan som Stallones älskade paradhjälte. Här är Rocky åldrad restaurangägare som lever småskaligt med sorg över hustrun Adrians död, avstånd till sonen (Ventimiglia) som känner att han lever i skuggan av sin far och en vardag fylld av återberättande av gamla boxningshistorier. När en hypotetisk ”datormatch” föreslår att han skulle vinna en match mot den nuvarande, obesegrade och hemskt dryga tungviktsmästaren (Tarver) beslutar han sig mot allas råd att gå in i ringen för en ”vänskapsmatch” som förstås blir laddad till tusen. Det är fascinerande hur Stallone på samma gamla koncept lyckas hålla sin solskenssaga så entusiastisk, även om dialogerna (främst långa tal) är rätt mediokra och hela filmen egentligen bara är en enda stor sentimentalt nostalgisk låtsasfilm. Den här gången känns det också mer som en vänskapsmatch än blodigt allvar, vilket de förra filmerna ändå lyckades frammana en känsla av. Men det är onekligen en sympatisk epilog och en charmig nostalgitripp, och produktionsvärdet gör det trots allt till den bästa filmen i serien sedan 70-talet. Följdes, mer eller mindre, av Creed. 3/5 6/10. 2006.
