Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Pulp Fiction

huh

mini4star 1994 USA 154 min. färg/35mm/2.35:1. R: Quentin Tarantino. S: John Travolta, Samuel L. Jackson, Uma Thurman, Tim Roth, Bruce Willis, Ving Rhames, Rosanna Arquette, Amanda Plummer, Eric Stoltz, Christopher Walken, Maria de Medeiros, Angela Jones, Peter Greene, Duane Whitaker, Stephen Hibbert, Quentin Tarantino, Harvey Keitel, Julia Sweeney, Phil LaMarr, Bronagh Gallagher, Frank Whaley.

Något så sällsynt som en otvivelaktig modern klassiker. Makalös sammanbindning av ett par sjabbiga historier om gangsterkungar, torpeder, jagade boxare, in i minsta detalj knivskarpt gjord och sammanvävd med fascinerande perfektion – aldrig har ett överflöd blodbad med knark och svordomar varit lika blixtrande attraktiv och cinematiskt storartad. Jackson och Travolta (som fick stor comeback i och med denna film) är vardagsfilosofierande torpeder, Willis är en boxare som svindlar gangsterkungen Rhames, som är gift med den knivskarpa Anna Karina-lookaliken Thurman som dansar twist in i filmhistorien med Travolta (ett högst blygsamt exempel på hur skickligt filmen drar sin cirkel). Om den konstant oförutsägbara intrigen kan man bara säga att it goes to show you never can tell. Bara Tarantinos andra långfilm men förmodligen hans oöverträffbara Citizen Kane-testamente, otvivelaktigt 90-talets mest inflytelserika (och kanske bästa) film, skapade en hord av kloner såväl på grund av sin omkullkastade narrativ som sin kaxiga dialog och sitt fenomenala 60- och 70-talssoundtrack, men piffade också upp modernt, narrativt filmberättande i årtionden framöver. Vann Guldpalmen i Cannes. 5/5 10/10. Videosöndag-recension (mästerverk)1998, 1999, 2003, 2012, 2016

försökigen.